Du som är inne i någon typ av värme: tänk på att inte romantisera det fria konstnärskapet! Poeter är barn som har överlevt den normala socialisationen. Men alla är inte kallade till den typen av existens.
Romantisera inte det fria konstnärskapet, den friställda skaparen av egensinniga och fria konstverk. Som med all sann självständighet föder den nämligen en skrämmande ensamhet.
Ensamheten kan visserligen göra gott: den kan skala av utanpåverken och ställa en öga mot öga med skir ångest. Men dit söker man sig inte, där hamnar man bara om man själv inte vill det.
Att inte få ingå i utbytet, i samtalet. Att bemötas med tystnad, ignorans och systematiska refuseringar är osjälvständigt – men hos somliga tvingar det fram en sannare självständighet.
Förutsättningen för sann kreativitet är uteslutningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar