Jag har läst boken "Den osannolika mördaren" av Thomas Pettersson (i varje fall det mesta av den) och i likhet med många andra liknande journalistiska böcker finner jag den lite väl pladdrig. Vidare var det en bok som inte övertygade - varken om Skandiamannens skuld eller om hans oskuld i mordet på Olof Palme.
Därför började jag läsa Lars Larssons bok "Nationens fiende", en i mitt tycke betydligt bättre och mer av en bladvändare till bok. Intressant nog är den utgiven på eget förlag. Medan Pettersson skriver proffsigare, med cliff-hangers, är Lars Larsson mer av en "no bullshit"-författare som går rakt på sak och med fullt fokus på Skandiamannen, i media, i rättegångarna, på mordplatsen. Det blir en närstudie som förvandlas till rena bladvändaren. Intressantast finner jag genomgången av det fjärde förhöret - med protokoll - som polisen håller med Skandiamannen, samt slutet av boken där slutsatserna dras.
Ja, om man då inte ska nämna början av boken som erbjuder en mycket bra sammanfattning av mordplatsens ögonvittnen, dock med viss (tillhörande) överbetoning kan man tycka på vittnena YN och LJ, och kanske med en viss tendentiös dragning mot att t.ex. betona hur lika intryck en keps och en mössa ger en åskådare. (F.ö. kan ni se den här filmen där jag försökt att åskådliggöra något av problematiken. För egen del tycker jag inte att en keps, långt neddragen, ger samma karaktäristik som en mössa - och att mördaren hade mössa är de bäst placerade ögonvittnena överens om).
Jag är inte så bra på bokrecensioner. Men om jag skulle rekommendera någon som vill sätta sig in i mysteriet med Skandiamannen och mordet på Olof Palme en bok är "Nationens fiende" av Lars Larsson i mitt tycke betydligt bättre än Thomas Petterssons "Den osannolika mördaren".
- - -
Skandiamannen är en vansinnigt intressant gestalt. Vad gjorde han egentligen på mordplatsen? Varför ljög han så yvigt? Vad talar för respektive emot hans skuld?
Att gå igenom allt detta skulle ta väldigt mycket tid ... vilket fick mig att för ett ögonblick eller två överväga att själv skriva en bok om Palmemordet. Detta efter att ha läst Petterssons bok. Men efter att ha läst Larssons bok kände jag mig mindre sugen - särskilt om man skulle ha fokus på mordplatsen eller på Skandiamannen. Däremot fick jag en annan tanke, på en annan bok om Palmemordet, som kanske kan bli av ...
Vad gäller Skandiamannen kan sägas att han är svår att komma runt, svår att komma till klarhet över vad hans roll egentligen har varit på mordplatsen. Några indicier på att han kan vara gärningsman är starkare än andra - och borde ha utretts av polisen genast.
Andra indicier indicier är svaga. (T.ex. Skandiamannens många lögner som känns ... ja, onödiga snarare än utstuderade).
Andra indicier talar rent av emot Skandiamannens skuld. (T.ex. timingen och vapenfrågan).
Andra är tvetydiga - som detta med att Skandiamannen sett vittnet i gränden, vilket Skandiamannenhypotesens förespråkare påstår att endast mördaren kan ha gjort. Jag är inte övertygad om det.
Det allra mest intressanta med Skandiamannen är dock hans s.k. "spegling" av mördarens beteende. När man inser denna spegling - och ser den framför sig - blir man nästan skakig i kroppen ...
Jag inser att detta kan bli ett mycket långt inlägg. Eventuellt återkommer jag i frågan (i någon form).
- - -
För er som uppskattar mitt arbete med Palmemordet får gärna swisha ett stöd till: 070-294 78 84. Prenumerera gärna på min Youtube-kanal där mycket material redan ligger ute.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar