Om människor inte längre bryr sig om bra konst. Om de söker det generiska. Om folk konsumerar kultur som bakgrundsbrus. Då kan AI definitivt ersätta den och skapa duglig, brukbar konst - vilket delvis redan sker inom musiken.
Problemet bottnar bland annat i att publiken inte har tid för konstupplevelser - eller för att odla smaken och intresset.
Problemet ligger också i att konst (den institutionella konstvärlden) exkluderar, dels för att den är tendentiös och politisk men också för att den är intellektuell och obegriplig. Den uppburna konsten talar till endast ett fåtal; den är gjord av ett fåtal utvalda och den talar till ett fåtal invigda.
Oron för att AI tar över konstnärernas jobb kanske i grunden är en politisk oro över att samma utveckling som har skett inom nyhetslandskapet ska sprida sig vidare omkring -- att folk ska börja förespråka "fake art" mer än "gammalkultur" och att folks konsumtionsmönster ska förvandlas till ett argument för en marknadsanpassning ... (ja, att folk överhuvudtaget måste ha oinitierade åsikter om konst och konstvärlden).
Ovanstående förklarar kanske en annan sak som jag har märkt av: kulturutövarnas låsning i ett visst paradigm.
Det har varit ett mysterium för mig varför uppburna konstnärer verkar vara de mest konservativa på länge. Förr i världen, inbillar jag mig minnas, stod konstnärerna för nytänkande och kreativitet. Idéer prövades, stöttes och blöttes. Idag är det tvärtom: polarisering, och locket på. Ingenting får förändras i hur konsten finansieras och byggs upp - och det verkar gälla både ekonomiskt och politiskt. Det kan försvåra en redan påtaglig världsfrånvändhet hos samhällsskiktet som borde stå för de nya tankarna. Och det gör även att kulturmiljön blir unken och sluten - irrelevant och ointressant.
Rör man sig ner till individplanet verkar det värsta som kan hända en konstnär idag vara att tvingas ha ett "vanligt jobb". Men det är knappast entydigt dåligt för en konstnär att behöva försörja sig på ett vanligt yrke. "Ett lands styrka och räddning ligger i dess intelligentsia - hos den del av den som tänker hederligt och vill arbeta", skrev Tjechov i en anteckning.
Tjechov visste inte hur man tar sig fram i dagens svenska kulturproduktion - i kretsloppet av stipendier och annat materiellt stöd. Men detta fjärmande mellan intelligentia - eller konstnärer - och ett lands befolkning har haft dåliga konsekvenser.
Det är verkligen ett tveeggat svärd detta med att följa sin egen dröm - vilket väl alla konstnärer gör. Alla andra måste anpassa sig. Till och med publiken måste vara liten, verkar det som.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar