Nu finns en nyskriven novell av mig att lyssna till på Spotify. Den handlar om en pojke vars barndom abrupt tar slut - utan att han önskar det.
Jag beskriver nästan alltid mina noveller på samma sätt, som "småländsk magisk realism".
Magisk realism - var det inte så det började för min del?
Detta med att leva i flera världar är något som jag har gjort länge. Ett sorts främmande värld tränger sig på och lägger sig över den värld som kallas vanlig, den vanliga världen. Där ligger den främmande världen ungefär som skimret i en målning av Caspar David Friedrich. Väggarna där är tunna; levande och döda och uppdiktade går mellan väggarna fritt, eller åtminstone med den grad av frihet som den drömmande människan ger dem.
I den världen föds berättelser, men exakt hur det går till är svårt att förklara. Det är ofta en person eller en scen som föds först. Ett anslag.
Jag har skrivit många magisk realistiska noveller, men aldrig en hel roman. Tills i höstas, när jag skrev en roman som jag hoppas kommer ut senare i år. Den, mina vänner, kommer inte likna någonting i svensk samtidslitteratur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar