Antecknat om skrivandet - Nr 28

Om man som författare inte vågade vara pretentiös skulle man aldrig lyckas, man skulle hållas nere och bara skriva om sin grå vardag (vilket är bra att göra, ibland). Att vara pretentiös utan att det syns är konsten.

(Augusti 2022)

Antecknat om skrivandet - Nr 27

Ett författartips. - Skriv som om Gud och hans änglar hade stigit ner till jorden och avsatt alla nuvarande kulturredaktioner och från och med nu bedömde all konsts värde.

(Augusti 2022)

Tankar om skrivandet - Nr 26

Två dystopier. - Det sägs att vad Orwell fruktade var att man skulle förbjuda böcker, och att Huxley menade att ingen skulle behöva förbjuda dem eftersom ingen skulle vilja läsa dem. Huxley har fått rätt; det finns ingen idé att förbjuda information när vi dränks i information. Sanningen – om den skulle råka nämnas – dränks i ett hav av informationsbrus.

Andra sidan av dystopin är att läsarna enkelt uttryckt är överstimulerade (– de skulle behöva svälta).

(juli 2022)

Tankar om skrivadet - Nr 25

Ingen är förljugen som den personen som påstår om sig själv att den är förljugen. 

Ingen är förljugen som den personen.

Antecknat om skrivandet - Nr 24

Råd vid skrivkramp. - Ett bra skrivtips är att intala sig själv att man bara ska skriva en kort roman, t.ex. 150 sidor. Om idén visar sig ha bärkraft stimuleras fantasikraften ytterligare och ger förmåga att skriva  flera hundra sidor. Med det inte sagt att en roman blir bättre av att ha många sidor, bara att ett praktiskt sätt att ta sig ur blockering kan vara att sänka ambitionerna och orsaka den nödvändiga stimuleringen, bevattningen av groende frön.

(Juli 2022)

 

Det är aldrig synd om en man

"Det brukar räknas som omanligt att gnälla, att gräma sig öppet över att man lider under tillvarons krav. För en man krävs det oftast att någon annan får syn på lidandet och tolkar det som outhärdligt. Därför ska jag nu berätta om en ung man som jag tyckte det var synd om."

Klicka här.

Antecknat om skrivandet - Nr 23

... för att fortsätta en tidigare tanke: anledningen till att man skriver är inte för att undvika obehagliga tankedjup, anledningen är att just i skrivandet, litteraturen (och kanske bara där) finns möjligheten att följa en tanke till slutet, till dess absoluta djup.

Underhållsvärdet hos sådana böcker må sjunka, och det är ju sant att huvudsaken med att läsa har blivit just att söka underhållning och "en stunds förströelse". Men det är inte säkert att det kommer vara så för  all framtid, framtiden kan mycket väl innebära övermognadens förruttnelse och ett nytt frambrytande liv.

Utveckling betyder ibland just avveckling.