Antecknat om skrivandet - 13

 

*

När jag är svag är jag stark - och när jag förintas träder Gud in.

När dörrar stängs. När det hårda livet blir hårt. I den omöjliga striden strider Gud på min sida.

Gud förintar alla begär utom begäret efter sig själv. Det är svaret på alla böner. Livet nöter ner en till bara paltorna - tron.

Trons ögon: också att se det enda nödvändiga, det väsentliga.

*

Post-välfärdsstaten ... det fanns alltså ett namn för det jag skriver. Men det är ju bara en del av det jag skriver. Jag skulle inte vilja bli representant för en genre eller rörelse. Det vore som att bli glad över att redan som levande få sin gravsten levererad - om än gratis.

*

För några generationer sedan var vi svenskar bönder. Vi levde i materiell fattigdom och fick i vårt anletes svett dra grödan ur marken, så att vi glömde oss själva. Vi är stolta och glada över att ha lämnat detta slitsamma liv (till andra - för äta måste vi ju).

Trädgårdsarbetet är en liten rest av detta gamla liv - en terapi vi håller oss med för att glömma datorerna och internet och den träldom som vi inte vågar benämna. Även ljudböckerna är som en rest av stunderna när vi berättade om livet för varandra. Sociala medier har fått ersätta bygemenskapen och det är inte ens en gemenskap i verklig mening, bara en urvattnad imitation.

Vi är i mycket samma gamla bönder ännu, bara mer "intressanta" i egna ögon, eftersom vi inte längre vet vilka vi är och vart vi är på väg. Vi ser endast en yta som vi benämner med samma gamla ord.

*

Intrycket består: det är inte svårt att vara kontroversiell i den svenska samtidslitteraturen.

Men efter några decennier - vad är domen?

*

Ligger det något borgerligt och kanske patriarkalt i ett putsat, flytande språk?

Jag minns att jag putsade min roman Protestanten så hårt att en av mina läsare, som korrekturläste, tyckte att något gick förlorat.

Den första versionen var ännu galnare - huvudpersonen ännu mer vild - och eftersom det var lite av poängen med berättelsen så gick nog något förlorat. Varken huvudpersonen eller romanen blev borgerligt gångbar men språket kanske stöttade någon att ändå stå ut.

Min nya roman går att beställa nu.