*
Författaren: ett vittne, om en tid, och för en tid.
Författaren: meningslös, och med tiden ännu mer meningslös - om den inte förvaltar pundet.
Författaren: potentiellt mer hyllad än någonsin under sin krafts dagar.
*
Profeten stenas. Graven blir ett monument.
*
Form och urval - begränsning ja, men också en väg till elegans och stil.
Formlösheten är det första. Likt en skulptör avlägsnas så bit efter bit. Formen framträder.
Eller som krukan i lerdrejarens händer.
Allt kan inte tillhöra formen, allt kan inte ingå i ordningen - formen är det älskvärda med varje tid och varje artefakt och med varje kultur i stort.
Egentligen har jag ett mycket vagt begrepp om form. Det är bara glimtvis jag lyckas förstå det, ser vad det är.
*
Författaren en formgivare.
En profet är något lite annorlunda, den kan stå för den nya ordningen som måste uppstå och ta över efter den gamla. Det blir opassande - eller snarare formlöst, kaotiskt.
En tanke jag länge förstått stämmer: Sverige är ett land som hatar profeter.
Ingen profet kan vara född i Sverige, ungefär så. Endast entreprenörer och företagare.
Den lokala skogens stora män: Karl von Linné och Ingvar Kamprad.
*
Guilt by association - mediernas knep när argumenten tryter.
Journalistrollen ligger så farligt nära informatörens, kommunikatörens - propagandistens.
Journalister är olika och glider mellan dessa roller och det är upp till konsumenten att förstå vad som är vad - det är åtminstone den rollen konsumenterna har nödgats ta sig i vår samtid.
Det finns en hårfin gräns mellan sanning och lögn, mellan att förvalta sitt pund och att förfuska det. Författaren blir underhållare. Profeten blir en falsk profet.
Lätt hänt. Lättsamt hänt.
Ett samhälle har potential att älska sanning - men den vägen är svårare och kräver mer. Jämför med vår "upplysta tid", vår goda tillgång på information. Aldrig har väl så grunda människor odlats.
Som inte orkar leva, och inte orkar läsa - och heller inte orkar utforska.
I skolan hägrar betyget snarare än kunskapen. Instrumentalism kommer med modersmjölken.
Att det är något fel på ungdomen kände jag redan i ungdomen.
![]() |
Här i bildtexten passar jag på att tipsa om min nya roman. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar