*
Vad många missade med Protestanten är linjen som går till Domarboken. Ner, i det uppbrutna, sänder Gud sina märkliga ledare och profeter.
Gud har utvalt det ringa, det är notoriskt svårt att acceptera eftersom det är svårt att omfatta med förnuftet.
"Guds dårskap" är en boktitel jag gärna skulle vilja använda - om inte titeln redan vore upptagen av en förträfflig teologisk bok.
*
Vi läser sällan poesi som poesi utan som ytterligare text i ett flöde.
Poesin blir ett med nätets flöde. Poesin hamnar i kris, och parodierar poesi.
Människor idag vet inte vad poesin kräver, och man kan inte bara be dem att sänka sig ner i en poetisk värld, för det är någonting otillgängligt för nutidsmänniskan.
Men det är poetens uppdrag att göra det. Därför förändras poesin. Den är ju i kris.
Från krisen kommer en ny poesi att växa fram, först ogräset och sedan blomman.
*
Ord är bara ord för vissa - inte kraft och magi.
Regn är bara regn för vissa, och man blir blöt.
Solipsister.
Endast bonden vet vad regnets värde är.
*
Den goda smaken - Djävulens sådd?
Av frukterna känner man trädet. Neuroser svärtar synen hos aspiranterna, institutionaliserad högfärd hos de lyckade. Fåfängan som frö och fåfängan som blomma.
"Fåfänga är en egenskap som varken lärdom eller förstånd kan bota."
Den världsliga viljan att sätta det sociala anseendet på en en piedestal där den inte hör hemma har förpestat hela kulturoffentligheten.
Författarens olycka kommer av att hon inte kan sitta stilla i ett rum.
*
"Det litterära livet är en förskräcklig ansamling av idioter som klamrar sig fast vid priser, recensioner och självbedrägerier."
Thomas Bernhard?
Man måste ändå beundra de sanna teologerna som oförtröttligt och uppriktigt kommenterar, inte det fåfängliga, utan det eviga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar