Antecknat om skrivandet - 22

*

Driften att vilja förstå mer ... hur efterblivet har det inte börjat te sig.

Tvärtemot vad många tror är inte Internet gjort för oss som vill gå på djupet med olika samhällsfenomen. Överallt uppstår samma problem, och i grunden - om all yta skalas bort - handlar det om glorifiering av den egna sansen. Den måste slås fast till varje pris, oftast genom att idiotförklara meningsmotståndare.

I den världen måste man ständigt peka.

Peka vidare. 

Med stängd mun.

*

"De onda andemakterna i himlarymderna" samlas kring varje farlig människa, och artefakt - ande - för att neutralisera hotet medelst skratt och andra emotiva reaktioner. 

Inför sanning ställs vi utanför språket. Vi skrattar, förfasas - och finner inga ord.

Jo, vi finner ord - som leder vilse.

*

Vi är nog alla tarvliga i samtidens ljus, som har svårt med värdeskalan och normerna. Det syns mer hos vissa än hos andra. 

"Vi behöver alla våra livslögner", sa Torgny Lindgren.

De bra livslögnerna är svåra att skilja från de dåliga. Konsekvensetiken har samma problem, och här tillkommer ett problem med kortsiktighet och långsiktighet. Vi trevar alltså i ett mörker där vi är totalt utelämnade - åt vår tro.

Nej, åt föremålet för vår tro.

*

Det mest intressanta är inte stjärnorna som lyser utan de stjärnor som en gång lyste.

Mohamed Omar. Nanok Find. Med flera.

Varför försvann strålglansen?

*

Lyckan är en sällsynt fågel. Liksom sanning.

*

Bara en sådan sak som att ta till ord. 

Bara en sådan sak som att ha sin glädje i sanningen. 

Förhatligt.