Första idéerna till min nya roman

Jag är en flitig användare av anteckningsböcker. Jag skriver dagligen ner stort som smått i dessa. Sömnvanor. Känslointryck. Reflektioner från poddar. Dialogfragment. Idéer till romaner, noveller, dikter, artiklar. 

Jag roade mig nyligen med att gå tillbaka i en anteckningsbok, till februari 2024, då jag påbörjade skrivandet på min sjunde roman, "Lösningen på Palmemordet". Den lätt censurerade anteckningen kan ni se längre ner.

Redan tidigt står det klart att det här är en karaktärsdriven berättelse. 

Balder Vass står i fokus, men snart skisserar jag mer om Jonas som är Balders närmsta vän (en något förenklad bild - men det får duga). Jag skriver några dagar senare i anteckningsboken att dialogen dem emellan måste vara öppensinnad, men att Balder är något mer politiskt korrekt och hämmad, "pga. ungdom & karriärtankar". 

"Jonas är i kylan & i ålderdomen." står det också. 

Jag var alltså sugen på att skriva ur ett allvetande berättarperspektiv. Och det suget har inte släppt. Jag går fortfarande i tankar på att skriva något som tar avstamp i en allvetande berättarperspektiv. Jag skrev en novell om jordens undergång för någon tid sedan som var skriven på det sättet.

Jag har noterat att Jonas politiskt är något av gammalvänster med inslag av sådant som alla redan känner till idag. Balder Vass är mera obestämd politiskt.

Att skriva i anteckningsböcker är bra för minnet. Skrivandet, dess rutiner, dess många timmar i enahanda sittställning, gör att minnena lätt suddas ut, glider in i varandra och ser ut som ett enda långt pass. Man minns sällan när man skrev sina romaner eftersom arbetsdagarna liknar varandra. Skriver man ner sitt liv i anteckningsböcker så kan man göra som jag nu har gjort - se hur allt började.

Jag läser också en annan sak. Att den katastrof som inträffar, och som blir avgörande för Balder Vass, kom till mig under ett telefonsamtal. Det var något som jag helt hade glömt bort.

Jag ser i min anteckningsbok att jag tyckte det var spännande att skriva. Jag visste inte vart berättelsen skulle ta vägen. Den spänningen får jag aldrig återuppleva, men ni som läser kommer få uppleva något av samma känsla.

Det är en roman med oväntade vändningar.

Lösningen på Palmemordet finns bl.a. här.