*
Det bästa för friheten i skrivandet är att inte ha några läsare.
Men frihetslängtan har som regel en del barnsliga och pubertala drag i en oskön förening. Det är inte självklart vad man bör tänka kring längtan efter frihet. I själva verket tror jag den har andliga rötter som endast få förstår och lyckas spåra. Jag känner glimtvis att jag förstår, men det känns samtidigt inte som en mogen insikt färdig att plockas.
*
Man väljer inte sina profeter.
Gud har lagt ett förargligt och tungt budskap på hans axlar.
Många ruttna frukter har växt på SvK:s träd.
Urartad svensk nationalanda.
*
Urartad svensk nationalanda.
Hur skriver man för att bryta förnekelse?
*
Ingenting annat än det väsentliga kan vara intressant.
Det andra är förströelse som syftar till glömska.
När man skriver gäller det att vara radikal. Det är en fråga om övning, om blick.
Rädsla är det första änglarna vill skingra.
Rädslan: frätande, vanemässig och demonisk.
*
Kan man skriva en roman för sina vuxna barn? Romanen som de ska läsa först, och kanske den enda roman man rekommenderar dem att läsa av ens hand?
Det är kanske det jag har gjort i vintras. Romanen om en far och hans fjärran son.
Men det finns också en pendang till den romanen - eller snarare är romanen från i vintras en pendang till den romanen.
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar