*
Skrivandets frihetskänsla är transcendental och drabbar mig oväntat.
Som i ett fotografi av själens landskap får jag syn på vad mitt skrivande är.
Bilden bär mig, jag bär på dess verkliga avtryck vilket ger kraft.
Det rör sig om ett slags uppenbarelse - personligt. Som en blixt i ett mörkt rum.
*
Att finna språk för den fulla verkligheten, som vi har berövats ett språk för att beskriva.
Vår verklighet är oändligt rik, men den reduceras i takt med att åren går och vi uppgår i samhället.
Det väsentliga är att bevara detta rika - rikedomen - Riket som jag som barn befolkade.
*
Ett rum för de konflikter som på ingen annan plats får ett språk.
Får sin rättmätiga tid att utvecklas.
"Tankar tar tid".
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar