*
Man skriver för sina läsare. Man skriver för sanna kännare. Men känner du som säger så inte ibland lusten att krossa även den spegeln? Slå dig fri från alla förväntningar?
Man kan ha mer eller mindre fog för sin människofruktan men den är dålig oavsett.
Bli en totalt opålitlig skriftställare?
*
Gud inkarnerad skrev ingenting. Guds avbilder skriver - avbildar om inte världen så sina föreställningsvärldar.
*
Följare är någonting vanskligt och svårt.
Följer de en persona är man skyddad, men då uppstår falskheten och dess underminerande tvivel som mal ner det roliga och det meningsfulla.
Följer de en sann bild är man hudlös, sårbar och får svårt att överraska.
*
Att uppskattas för ett verk är det bästa. Det är när blickarna vänds mot författaren som förstelningen hotar. Som om en mask har lagts över ens ansikte. Man njuter av solen och märker inte vad som sker. Till slut har man någonting stelt över ansiktet som är svårt att göra sig fri från.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar