AI är utestängd från människans värld

Köra bil. Skriva partsinlagor. Skriva policydokument. Analysera data. Agera psykolog. Skriva deckare. Vara influencer. Allt detta klarar AI.

Men att skriva en bra dikt kan inte AI. 

Jag tror heller inte att AI kommer lära sig att skriva en bra dikt. Dels eftersom den har för mycket skräp som den tränas på: slätstrukna formuleringar, slitna uttryck (klichéer). Men kanske framförallt för att den inte lever ett mänskligt liv och genererar originella uttryck för det mänskliga livet. Artificiell intelligens kan inte betrakta det mänskliga livet på ett originellt sätt, den är så att säga utestängd från poesins värld; den läser och läser - mer än vad än människa hinner - utan att komma åt poesins väsen.

AI skapar generiska konstverk, och det duger kanske som ersättning för generisk människoskapad konst - många nöjer sig med sådant - men det är nog så långt som dess utbredning kan nå. Mycket tyder därför på att poesi är en "framtidssäkrad" sysselsättning. Poesi är det enda som endast människor kan skriva - inte alla: men det krävs en människa för att det ska kunna bli bra. Människan är ett nödvändigt men inte tillräckligt villkor för poesi.

Mitt tips till alla poeter är därför att inte publicera sina originellaste dikter online. Det är att utmana ödet.

På tal om poesi: följ gärna min podcast Svensk poesi som finns på Apple, Spotify och andra ställen. Och titta in på min blogg i slutet av månaden då jag presenterar en kul nyhet.