Att läsa in en ljudbok

Att läsa in ljudböcker är en ansträngning och en svår konst som inte alla klarar av, inte ens alla författare är lämpliga för det. Jag själv överlät exempelvis inläsningen av mina spänningsromaner om socialtjänsten åt en inläsare som ljudboksförlaget Kadabra samarbetade med, eftersom jag själv inte orkade. Inläsaren Anders Ek var duktig och hade stor uthållighet. Samtliga böcker i den trilogin tar mer än fyrtio timmar att lyssna igenom. Att spela in och redigera det inspelade tog alltså mycket längre tid än en arbetsvecka för honom. Det är därför jag uteslutande har spelat in noveller, aldrig romaner.

Efter att i sommar ha uppgraderat min hemmastudio kände jag dock för att testa läsa in en roman. Valet föll på min senaste, "Den övernaturliga tröstens bok", som är en otäck och mångbottnad roman som kan läsas på två eller tre olika sätt.

När jag hade läst till slutet märkte jag hur denna mångtydighet blev besvärande för mig. Jag ska inte säga vad som stör mig, men jag kände starkt för att göra om slutet. Det var som en klåda och en rädsla och ett neurotiskt tvivel i en och samma känsla.

Nu frågar jag mig dock om det är en god idé att ändra slutet? Och jag vet inte svaret. Det är det som är svårigheten med att arbeta själv. Friheten. Man bestämmer själv hur boken ska vara. Den kreativa friheten är en god sak men innebär också en påfrestande ensamhet. En bok kan lätt bli som en sån där vildvuxen, trasslig trädgård som man ser i vissa städer, och där man undrar vem som bor. 

Saker jag upptäckte under arbetet med ljudboken.

-Att romanen "Den övernaturliga tröstens bok" lämpar sig väl för röstskådespeleri eftersom det är många karaktärer i helvetet. Jag måste laborera med flera tonlägen och dialekter, vilket var roligare än förväntat. Men kanske gjorde det roliga att något av allvaret försakades? Skådespeleri är oundvikligt och det tillför något - samtidigt förtar det något av allvaret, känns det som.

-Tio minuter åt gången, det är ungefär vad jag orkade med att spela in. Efter tio minuter måste jag ta en paus, spara filen och dricka vatten och kanske göra några munrörelser för att behålla spänsten.

-En god struktur och konsistens är viktigt. Inställningar - fysiska såväl som i mjukvaran - bör man ställa in och sedan inte pilla med för mycket. Samma gäller rösten: att läsa in vid samma tid på dygnet kan vara bra. Att spara sina filer på ett enhetligt överskådligt sätt är också en del av strukturen.

-Att läsa in ljudbok är en utmärkt kvällssyssla när barnen har lagt sig. Den tiden på dygnet är det lätt att annars bara vegetera. Men att spela in litteratur ger stimulans.