*
Bevis. -Om man tänker sig att man inte letar bevis för en viss slutsats utan snarare förstår att varje ting är ett bevis för något - eller en personlig uppenbarelse - då kommer antagligen galenskap som ett brev på posten. En galenskap som, när den problematiseras, inte blir vettigare för det utan bara understryker ingruppers och utgruppers existens i varje tidsålder.
Ändå liknar en andlig människas liv en dårskap för oandliga människor.
Vägen som för till livet är smal, och få är de som finner den.
Den smala vägens barn förstår både den breda vägen och den smala vägen, medan den breda vägens barn förstår endast den breda vägen. Det är därför de sanna andliga är nödvändiga. Och det är därför de inte kan anpassas med mindre än att deras liv förlorar sin sälta.
*
Ad inferum. -Ondskan är svår att sätta ord på. Jag försöker genom mitt skrivande just nu förstå den ondska som ibland har omslutit mig på ett mycket konkret och materiellt sätt.
Lika svårt som det är att övertyga blinda om deras blindhet är det att få godhet att lysa igenom hos dem som vandrar i det yttersta mörkret.
Ondskan verkar genom ett raffinerat osynliggörande, genom att ta till fånga sanningsvittnen och märka om etiketterna. Vad de sår är en skörd av hat - detta märks idag mer än någonsin.
Lögner betalas till dyrt pris: en undergångsdömd gemenskap.
Temat är gemenskap.
*
Det mytiska är min litterära hemvist.
Men där går inte att prestera lika mycket. Det klarar varken jag eller läsarna.
I ungefär en månad har jag skrivit ad inferos och nu måste slagget rensas bort.
Slagget är inte bara ord, det är också vissa sorters tonfall, vissa sorters fraser och vissa sorters antydningar som jag kanske snart glömmer bort. Somligt ska bevaras och somligt skäras bort och det är bara jag som kan göra det.
(Eller? Gör jag en dygd av nödvändigheten när jag tänker så?)
Jag tuktar trädet så att det kan bära frukt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar