00-talet

Min första diktsamling handlade om en barndom på 90-talet. Nu försöker jag mig på en uppföljare som handlar om en tonårstid på 00-talet. 

När jag beskriver min poesi brukar jag likna den vid fotografier. Jag vill att en dikt ska vara som ett fotografi. Med en vanlig kamera fångar man det yttre, i poesi kan man fånga det inre, både det personliga och allmänna invärtes. Ändå konsumerar människor tusentals fotografier på sociala medier medan dikter läses av ytterst få. Den yttre världen kan förefalla spektakulär, men det yttre gör oss också avundsjuka och missmodiga; det invärtes landet brukar i alla fall åt mig skänka glädje. 

Vi framlever våra dagar lika mycket i vår inre värld som i den yttre.

Jag får se om det blir en bok av det som jag har påbörjat ... Ni som vill lyssna på min Youtubepoesi kan göra det på den här sidan.