Först i Sverige med att skildra socialtjänsten inifrån var Aino Trosell, i slutet av 70-talet, med boken Socialsvängen. Nästa författare, som skrev den första deckaren med socialtjänsten i fokus, var jag. Därför är det extra roligt att Aino Trosell läste min En ung socialarbetares anteckningar och berömde den. Sedan läste hon min debutroman Tystnadens älskare, stjärnornas vän.
Dessa böcker skildrar något som saknas i svensk litteratur, därför har de också sin nisch och sin vassa spets. De har även hittat en plats på vissa sociala utbildningar i Sverige, både på folkhögskola och universitet, vilket är precis vad som behövs för studenter när de begravs i teoretisk litteratur. Jag talar utifrån egen erfarenhet; jag hade verkligen uppskattat att få möta socialrealistisk skönlitteratur när jag pluggade till ett yrke som då verkade mycket vagt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar