Hur lever man vidare när man inte längre behövs?

Om min nya roman står det att den handlar om att tillhöra "det mänskliga överflödet". 

Vad betyder det? 

I rika stater har vi ett överskott av materiella ting, men ett underskott av mening i livet. Att leva i överflöd och att vara överflödig är alltså två tillstånd som vårt samhällsskick har gett oss. Det innebär att rikedom går hand i hand med tomhet.

En annan aspekt - som möjligen tillhör framtiden - är att utvecklingen inom artificiell intelligens håller på att göra stora delar av arbetarklassen och medelklassen överflödiga. Många jobb kommer försvinna - medan människorna som gör jobben finns kvar. 

Hur lever man vidare när man inte längre behövs?

En annan aspekt av ordet är de så kallade "överflödiga" som redan finns i samhället. Att det existerar ett överflöd av människor - "de oanställningsbara" - är å ena sidan önskvärt för ekonomin (det håller lönerna nere). Å andra sidan skambeläggs de överflödiga av samma politiska krafter som behöver dem som mest. Detta kan te sig som ett hyckleri från makthavare som naturligtvis känner till spelreglerna. Det är som att klandra någon som faktiskt, passivt, gör något slags nytta.

Men, invänder någon, denna nytta är väl föga tröst för den enskilde? Det är väl själva essensen av ett meningslöst liv att vara reducerad till en nollpunkt i ett ekonomiskt system?

Vänta tills du har läst romanen! Huvudpersonen är nämligen en av dessa "överflödiga människor". Min fromma förhoppning är att hans liv kan inspirera någon.

"Det är aldrig synd om en man" finns att beställa till förmånligt pris här.

 

"Det är aldrig synd om en man" finns även på Adlibris.