*
Med internet är allting satt ur spel - det gamla sättet att skapa sanning på, auktoritetstro, hövlighetskoder. Kort sagt: "På internet är vi alla nybyggare".
Detta har också skadat litteraturen - förutom på det sättet att mångfalden har ökat samt mängden brus. Läsningen sägs ha ökat men då är det inte den litterära läsningen som avses.
De gamla kulturinstitutionerna har svårt att hantera situationen och har blivit de konservativa. Vilken djup ironi.
Ändå har detta blivit min öken.
*
Vad brinner jag för? Läsning? Koncentration? Boksamtal? En mer spännande offentlighet? En djupare, hederligare offentlighet?
Sanning. Liv.
*
Jag undrar om människan i konsten - den verkliga konsten - kommer i kontakt med det gudomliga. Inte med Gud själv, men med det gudomliga. Det väcker blicken, det tänder ögonen, man känner av en dimension som vardagen tillsluter.
Friheten som litteraturen innebär - friheten i skapandet - är nog en närhet till det heligas dimension. Jag talar alltså som författare.
Jag har svårt att känna det gudomliga lika tydligt som läsare. Som författare blir jag såklart ibland hänförd av litteraturen, men det gudomliga känner jag tydligast genom vissa verk inom den klassiska musiken. Ibland på ett så egendomligt sätt att det har framkallat himmelska visioner. Men det tänker jag inte skriva mer om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar