*
Att vara missnöjd med poesin som skrivs idag är en följd av att ha läst bra poesi som lever upp till namnet och ryktet.
Att vara missnöjd tillhör känsligheten. Det tillhör krocken som vår tid erbjuder mellan verklighet och ideal. Missanpassningen.
Men så finns också dessa individer som kan uppskatta både det höga och det låga. Dessa är de verkligt avundsvärda - som barn som förmår leka med minsta grej.
*
Splittringen av tankar - att det, det främmande, tänker i jaget - kan ge djup åt en text. Men när splittringen slår över i en normativ misstro mot det enkla går man vilse och hamnar i det falska.
Det falska ligger så nära det sanna djupet att det bör anses farligt att beträda området.
Att förakta det enkla kan vara att förakta det ädla och det upphöjda. Men det vet inte bespottaren som rullar sig i sina egna spyor.
*
Dålig poesi är som att pissa på en annan människas känsloliv. Och på hennes livstid.
Men det sker ändå hela tiden och överallt så det verkar nästan okej. Men det är det inte. Avtrubbning är inte samma sak som kultivering.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar