*
Man finner mig i romanerna. Inte på internet.
Bakom masken gömmer sig - - - en roman.
*
Vilken glädje finns det i skrivandet, och vilken mening, förutom detta basala att skriva om sanningen?
Den som skriver i glädje över sanningen ska aldrig ha tråkigt. Den som söker sanningen kommer finna skrivandet meningsfullt, oavsett yttre stimuli eller brist på stimuli.
*
Även om man inte tror att sanningen kommer förvandla (samhället) så skriver man i ett slags tro, en absurd tro, en irrationell tro.
Det kräver olja i lampan.
Det kräver själ, själslighet.
*
Jag skriver på en så personlig diktsvit just nu att jag genast tänker: den där kan jag inte publicera.
Ändå är man som säkrast i poesin, eftersom nästan ingen läser den. Ingen får plötsligt för sig att lägga ett par hundralappar på en diktsamling
Det är en tröst - och en hemskhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar