*
En tittare frågade mig vad min nya bok tillför som vi inte redan vet om Palmemordet. Det är så många män tänker – även beträffande skönlitteraturen. Vad tillför den för ny information? Men han kanske inte fattade att det var ett skönlitterärt verk.
Mitt tänkta svar: läs boken så får du se.
Smaka och se.
Varför är en blomma vacker? Vad tillför en blomma trädgården?
Vilken nytta har en slips? Ta på dig en så ser du.
Felet är att det uppstår en ond cirkel där män alieneras från kulturlivet och i takt med det skapas det mindre kultur som adresserar deras frågor. Skriver man en bok för män så kommer den aldrig finna “sin publik” eftersom den publiken inte förväntar sig något - mer än förakt.
*
Vore det inte spännande om en riktigt bra författare, kanske en finkulturell författare, satte sig ner och ansträngde sig att skriva riktigt dålig litteratur.
*
Med åren tvingas man inse hur ointresserad människohopen är av ärlighet, uppriktighet och att få sina samhällsliv genomskådade. Men de som intresserar sig finns fortfarande. Och det är för dem man skriver.
Det är som på TikTok – alla som tittar i två sekunder tillhör inte publiken. Men de som tittar i sju sekunder, eller tjugo, det är för dem man skapar. De andra är, så att säga, “förlorade”.
Det är inte klicken som räknas - såvida man inte säljer annonser.
*
Kritiker som kategoriserar Bränn alla mina brev av Alex Schulman som bra litteratur går inte att ta på allvar. Slambestrukna upp till ögonen av sitt övergödda och ingrodda vatten förstår de inte att urskilja avföringen som de simmar i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar