*
"Det ges ut för mycket böcker."
Det säger ingenting.
Man kan lika gärna utbrista: "Det ges ut för lite." - av det intressanta och spännande.
*
Jag minns knappt pandemin. Bara att den var som en skärpning av gnosticismen.
*
Prosan är som ett syndafall man tvingas skapa ordning i. Och då upphör ibland kaosets kreativa glädje - ger plats för ordningsställandets nästan lika stora glädje. I grunden stillas begäret och artefakten kan ställas på sin plats i hyllan, som ett minnesmonument.
En gammal flodbädd på kartan.
*
De som praktiserar kärleken bäst är de som bestämmer sig - och försöker.
Det livslånga förtjänar en sorts respekt nästan oavsett innehåll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar