*
Jag tror att vi som skriver har varit på platser som vi gärna berättar om för andra. Mentala platser. Det är nog det som förbinder oss. Vi drivs av en drift att berätta för andra om sådant vi har sett.
Det är inte alltid vi kan ange värdet av det.
*
Poesin börjar med att skåda molnen på himlen. Där syns en kanin. En hund. En drake. Den som ser sådana former i molnen förstår redan vad poesin är bra för.
*
I uteslutningen från alla institutioner inleds den stora tomheten som är friheten. Där kan du skriva precis vad du vill. Det kommer inte höras. Inte på länge, eller inte alls, eller endast hos ett fåtal.
Men du är fri. Glöm inte det.
För det var väl det du ville.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar