*
Någon kallade mig en gång för en andeskådare efter att jag skrivit en enskild novell som nog gjorde skäl för det epitetet. Den läsaren borde verkligen läsa det jag skriver på just nu! Något lika symboliskt och samtidigt groteskt har jag väl aldrig skrivit i mitt liv.
Några andeskådare lär inte släppas in i den litterära offentligheten, men så står det ju allt mera klart att det är i periferin som många måste vistas.
Man kan inte anpassa ledstjärnan. Den är strängt taget det som måste leda en, och på den vägen formas man av sitt öde snarare än formar det.
Redan här börjar man närma sig det religiösa språket, och det medför många frestelser och faror att ta religiösa ord i sin mun.
Ändock.
Faran i falsk andlighet finns där alltid - med ord eller utan ord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar