Antecknat om skrivandet - 9

*

"Always go too far, because that's where you find the truth.”

- Albert Camus

*

"Inom journalistiken finns så vitt jag vet ingen sanning", sa Torgny Lindgren i en intervju i Babel för många år sedan. Ju äldre jag blir desto mer inser jag hur väl detta stämmer. Och desto tacksammare blir jag för att litteraturen finns. 

Det sägs ibland slarvigt att massmedia ljuger. Det stämmer på det sättet att de ofta undanhåller viktig fakta för allmänheten. Eftersom det är en frihet som tidningshus kan ta sig så kräver det desto mer av befolkningen.

Själv har jag för vana att alltid följa de två sidorna i viktiga frågor. Lyssnar jag på en podcast från höger lyssnar jag också på en från vänster - och då helst en genuin vänster som inte är liberal. Men de bästa mediehusen är de där båda sidorna bjuds in och möts och får tala till punkt och där ingen brådska finns. Det är verkligen den stora välsignelsen med internet och teknikens utveckling - att alla kan publicera intressanta samtal.

Åsiktsgemenskap är ointressant - det är ibland till och med ett tecken på svaghet att bara vara intresserad av ensidighet.

Alternativmedia var en frisk fläkt förra decenniet. Tyvärr har även en del av alternativmedia degenererat och blivit allt mer unket. Det behövs mediaproduktioner som uppmanar bredd - men då krävs det också att människor tolererar bredd. Så verkar inte riktigt vara fallet. Behovet av bubblor har inte dött. Ju mer världen skakar desto större behov av trygghet i en världsåskådning. Ju större politikersvek desto större behov av sylvassa armbågar.

Skönlitteraturen är kanske den enda plats där sanning har vissa förutsättningar att uppstå. Den lever dock en tynande tillvaro där den skulle behövas som mest.

*

Arbetarlitteratur: att ge röst åt de som inte har någon röst.

Exempelvis byråkratin.

Fast den har ju en stark röst, bara det att den aldrig får tillfälle att förklara sig. Den är som en egen organism med levande organ - men utan talorgan.

Som en stum och muskulös person som går omkring och skapar ordning utan att någon förstår eller ser skillnad på ordning och oordning.

Där bröt jag ny mark.

*

"Mörk sakkunnighet" ... vilken underbar beskrivning! Läste den i en recension av Aino Trosells Socialsvängen.

*

Först ser ytligheten ut att vinna. Sen förstår man att det bara verkar så, på ytan.

Ja, den finns ute nu - här.