Samtiden är ointressant

Under en vecka i påsk fastade jag från bland annat nyheter och sociala medier. 

För mer än tio år sedan fastade jag från all media i tre kvarts år, alltså cirka nio månader. Nackdelen den gången var att jag missade stora världshändelser som att Krim förlorades till Ryssland. Det fick jag reda på senare. 

Det sköna var att jag levde innesluten i en frid som jag bara kan beskriva som gudomlig.

Det mesta information från dagshändelserna kan man leva utan. Det räcker att ha koll på de stora dragen i världsutvecklingen för att förstå sin samtid tillräckligt bra. 

Samtiden är ointressant. Det är något man bara kan förstå kroppsligen - med sin levda erfarenhet - genom en ordentlig fasta. Mitt i allt engagemang i samtiden, stort som litet, påminner jag mig om att samtiden i grunden är ointressant. Långsiktigt - eller ska vi säga "historiskt" - blickar människor tillbaka på det som idag kallas "samtiden" med ett överlägset förakt i blicken. Man ser bristerna i vårt sätt att tänka, hur olika utvecklingslinjer blev till verklighet. Kort sagt inser man hur inskränkt "samtiden" var.

Det gäller alltid att försöka vara ett lysande undantag från samtiden och dess många synfel. Samtiden handlar om att vara innesluten i något, kanske rent av i stugvärmen. Att vara acceptabel. Det är inte sådant som är intressant, det intressanta är istället de som vågar avvika och tänka fritt i förhållande till tidsandan och som gör det på ett lysande sätt. 

I en tid av mörker sätter man ljuset högt, högt upp så att det får lysa för alla.

I en kall tid ställer man sig utomhus - borta från värmen - och spanar efter främmande skepp och stjärnor. 

Man tänder sina ljus i ladugård och svinstia.

Michail Bulgakov, författare till en av mina favoritböcker, skrev lysande under den stalinistiska eran. Han hade det inte lätt och hans kritik av samhället verkar inte alltid ha fastnat i böckerna. Han tampades med Stalin själv. I vår tid finns inte Stalin men väl en sorts stalinistisk institutionaliserad stockkonservatism. Särskilt i kulturen.

Det intressanta är att när Bulgakov insåg att boken Mästaren och Margarita inte skulle publiceras i samtiden gjorde det honom fri att skriva den så som han ville ha den. 

"The rest is history" som man säger - resten är historia, inte samtid.