Ett Strindbergbrev

"Jag älskar ‘busarna’ och vill bli en busförfattare. (...) Jag sitter och skriver för underklassen så dyrtryckta böcker att de aldrig kunna köpa dem. Och för ett ‘bildat’ språk som de ej förstå! Jag måste som mina demokratiska vänner kalla det, ‘sänka mig’.”

August Strindberg var upprörd. Han hade blivit illa behandlad av bland annat Albert Bonnier. Det var efter att Giftas hade getts ut och Strindberg hamnat i rätten på grund av “gäckeri av Guds ord eller sakramenten”. Trots att Giftas frikändes vågade Albert Bonnier inte ge ut någon nyutgåva av boken och Strindbergs följande bok, Kvarstadsresan, ansågs för riskabel. Den var “icke värdig” Strindbergs författarskap enligt Bonnier. Brevet jag citerade ur är Strindbergs brev till Albert Bonnier i januari 1885 där han uttrycker sig om viljan att kasta av sig i skjortärmarna. Som varje seriös konstnär var han besvärad av att ha blivit en författare för överklassen.

Året efter brevet skrevs var Strindberg pank och befann sig i kris. Slutet på konstnärskapet var nära. Strindberg skrev från en nollpunkt som han just då befann sig i, pank på ett pensionat i Frankrike. Det blev första delen av Tjänstekvinnans son. 

Brevet skickades till mig av Försynen under en svår tid i mitt liv - och det kan inte ha varit en slump. Strax började jag läsa Inferno.